Jag tänker och skriver - Romantisering

I drygt sex år har jag och min älskade Ulrika jobbat nu i kyrkan med ungdomar, och allt vad det innebär.
I ärlighetens namn ska sägas att jag började min tjänst i kyrkan med en något romantiserad syn på hur det skulle vara att jobba (leva) som pastor. Detta har nog sitt ursprung i att man i förberedelsetider ofta väljer att se på exempel som är just framgångshistorier. Inget fel i detta. Det kanske hör till den ivriga ungdomens tid att vilja se tillväxt och expansion under kort tid. Det kanske hör till den tid vi nu lever i att allt ska ske på en gång. Och det ska ske smärtfritt och inte kosta för mycket.

Jag som 80-talist är ju uppvuxen med hemdatorns explosiva utveckling och det som tog en timme att göra förut, kunde nu ske på ett par minuter. Men jag har lärt mig att i arbetet med människor så handlar det inte om 1:or och 0:or (som är datorns språk). Nej, det är mer komplext än så.

Hur som haver. Tiden går och med den tiden har jag mer och mer accepterat min kallelse och vad den kallelsen egentligen innebär. Den innebär hela mitt liv. Den börda jag känner sent på kvällen för en ungdom som väljer fel saker i sitt liv, kan jag inte vifta bort med att hänvisa till 8 timmars arbetsdag.

Många frågor kan jag ställa. Jag kan ställa dom till Gud. Varför Gud? Han svarar med sin frid. Jag frågar inte varför, i besvikelse. Nej, jag frågar varför, i frimodighet, eftersom jag är beroende av Honom. Det leder mig in i ett böneliv. Det fanns inte riktigt med i min romantiska syn på kristet ledarskap. Men här finns inga genvägar i arbetet för Guds rike.

"Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende."
-1 Tim 4:10

10 tips: Konsten att i modern tid avskilja gudstjänsten för Gud.

Tänk dig att det är söndag. Du ska snart bege dig till kyrkans gudstjänst.
Det här ska ses som 10 tips och råd (ingenting annat) på hur gudstjänsten kan få bli det den är tänkt att vara. En helig stund inför Gud.

1. Stäng av mobilen
Har du Bibeln på mobilen så sätt den på flygplansläge.
Anledning: När man samtalar och umgås med någon är det alltid otrevligt när den ena plockar upp mobilen för att läsa sms eller kolla Facebook. Den enda statusuppdateringen du ska fokusera på är det ord Gud har förberett för dig.

2. Din inställning ska vara att du kommer för att tjäna Gud.
Anledning: Varken du eller någon annan är i centrum för gudstjänsten. Gud allena är den vi kommer inför. ”Tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop. Besinna (tänk på) att Herren är Gud.” (Ps. 100)

3. Förvänta dig något.
Anledning: Tro och förväntan är kopplat med varandra. Ofta kan likgiltighet inför Herren orsaka begränsningar. Herren söker efter hängivna hjärtan. (2 Krön 16:9)

4. Engagera dig i lovsången
Tänk på varje ord som sjungs och sjung från hjärtat. Tänk inte i första hand på hur bra du sjunger (eller dåligt).
Anledning: Lovsången är i första hand något som Gud älskar. Han tronar på våra lovsånger. (Ps. 22) Det betyder att han blir upphöjd och kommer med sin närvaro mitt ibland oss.

5. Stå upp, och lyft gärna dina händer. (Om du kan.)
Anledning: Det är lätt att annars bli försjunken i kyrkbänken och börja hamna någon annanstans i tankarna.

6. Engagera dig i bönen.
Anledning: Ge mig en anledning till att inte göra det.

7. Engagera dig i offret.
Anledning: Allt kostar. Pengar behövs för att ha en fungerande kyrka och en framgångsrik mission. Dessutom hjälper gåvogivandet dig att ha en rätt och sund relation till pengar.

8. Ha helst en riktig Bibel med dig (ej bibel-app).
Anledning: Att bläddra i sin egen Bibel är mer engagerande och som kan vara till hjälp att hålla fokus under en lång predikan. Dessutom lär du dig att hitta i Bibeln.

9. Bekräfta gärna det du hör predikanten säga med ett litet ”Amen” och ”Mm” emellanåt.
Anledning: Det hjälper dig bl.a. att hålla fokus och det är dessutom kul för predikanten med någon form av respons.

10. Under hela gudstjänsten, och före och efter – ha en attityd av tacksamhet.
Anledning: För Guds nåd är stor, och det är en sådan välsignelse för dig att tillsammans med dina trossyskon samlas inför Herren till gudstjänst.

Jag tänker och skriver - Våga ge ansvar till ungdomar

Det var en riktigt bra kväll igår i kyrkan. Inte minst med tanke på att hela kvällen i stort sätt bars av våra ungdomar i hemgruppen. Predikan, lovsång, café och aktiviteter.
Det är väl varje ungdomspastors dröm att se att man faktiskt kan delegera ut uppgifter till yngre, och se att det fungerar, även om det steget innehåller ett visst mått av tro. Alla inblandade tar liksom ett steg i tro. Som ledare väljer man (ibland nästan motvilligt) att släppa kontrollen och ”hoppas” att det bär hela vägen. Men också som ungdom kliver man in på marker man kanske tidigare inte varit på.
Ni som känner till berättelsen om när Petrus gick på vattnet vet att när tron får samverka med handlingar så blir tron fullkomlig, alltså vi ser att det fungerar, liksom Petrus kunde gå på vattnet. Det hade han aldrig fått uppleva om han hävdat sin tro men ändå suttit kvar i båten.

Mitt i allt detta är vi alla beroende av Gud, och den hjälpare han har gett oss – den helige Ande. Det vi gör är inte att vi ställer oss själva i rampljuset och lyser som stjärnor. Nej, det finns en annan stjärna, en morgonstjärna, vars strålglans lyser upp vårt inre (2 Pet 1:19). Och det är Han, Kristus Jesus, som vi alla tjänar, och som lyser upp mörkret.

"Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd."
- 1Joh 1:7

Ha en välsignad lördag, så syns vi i kyrkan på söndag!
/Jimmy

Jag tänker och skriver - Vem predikar egentligen?

Bra predikan Jimmy! – Kan jag höra ungdomar säga ibland. (Inte alltför sällan hoppas jag.) Men…

Vad begränsad jag känner mig ibland. Budskapet jag har, och det liv som jag lever med Gud, hur ska det överföras till en ungdomsvärld? Hur ska fler få uppleva det jag upplevt? Mitt hjärta tillfredsställs varje gång jag ser en ungdom växa i sin tro. Jag gläds i mitt inre varje gång en ungdom vinner på ett område i sitt liv. Ett område som tidigare orsakat avstånd till Gud, och begränsat livet i Kristus.
Jag möter ungdomar varje vecka. Flera har precis börjat sin resa med Jesus, precis som jag själv gjorde i min ungdom. Jag kommer ihåg alla brottningskamper som alla mer eller mindre går igenom. Själva processen att välja bort saker i livet man egentligen vet inte är bra men som ändå lockar. Men Jesus säger ”kom till mig och du ska finna ro.” (Matt 11:28)

Jag möter också ungdomar som verkligen söker, men tillåts inte, eller tillåter sig inte, fullt ut, med hela sitt hjärta, att finna. Orsakerna är många. Men inte alltför sällan handlar det om grupptryck. Fortfarande vill man ha bekräftelse – en form av ett intyg på vem man egentligen är, från ett håll som inte ligger i samma riktning som det håll från vilket Jesus står och säger ”kom till mig.”
Jesus står där! Korset står där! Där är försoningen med Gud och där finns förlåtelsen och befrielsen. Och där finns det som på djupet ger en äkta bekräftelse på vem man är.

Ungdomar behöver se alternativ idag. Alternativ till det som världen erbjuder. Alla nyblivna 20-åringar behöver inte uppleva det som det största i livet att få gå in på Systembolaget.
Det behövs alternativ till att en tidig fylla och förlorad oskuld är status och respekt. Det behövs alternativ till att man måste ha en attityd gentemot sina lärare och ta del av snacket kring matsalsbordet som trycker ner och hånar andra. Det måste finnas alternativ till alla gruppindelningar som i grunden fryser ut, skiljer åt och rangordnar.

Men vem ska ge det alternativet? Vem ska visa alternativet? Vem ska lysa Kristus?

En ungdom som följer Jesus mitt i vardagen är den bästa predikan!

/Jimmy ungdomspastor i Vallbykyrkan