FIFA13, Vägen till synd och syskonkärlek

Hej alla 10 000 -tals som följer min blogg dagligen  ;)

Jag ber om ursäkt för det längre uppehåll som ägt rum. Detta beror på fullspäckat schema och dålig mentalitet. 



Hur som haver...

Det har varit en innehållsrik och spännande helg.
 I fredags delade vi upp kungens i två. (Alltså Kungens - namnet på kyrkans fredagskvällar,  annars vore det hemskt.) Tjejer i vårt hem tillsammans med min underbara fru Ulrika och i kyrkan var vi ett tjog underbara killar.



I kyrkan blev det tacos och naturligtvis en turnering i FIFA13. Jag vann!

Eller ja, nästan i varjefall. Jag borde ha vunnit. Rent speltekniskt vann jag, även om inte det officiellt erkändes, men jag tror alla upplevde något åt det hållet.
Det var kul att se Salam vinna över sin bror Firas i finalen. Båda har jag lärt upp från grunden hur man dirigerar spelarna, lägger upp strategier och gör det bästa av fasta situationer. Firas har utvecklat sitt uppspel något enormt -kul att se. 

(Ovanstående stycke kan innehålla ett och ett annat faktafel.)

Utöver FIFA och mat så hade vi en samling där jag grundligt gick igenom hur ”vägen till synd” ser ut. Hur synden verkar i våra liv och vad kan man göra för att beskydda sig.



Idag, söndag, predikade jag om ”Att leva tillsammans” vilket är i linje med kyrkoårets tema för dagen. Kontentan av min undervisning går ut på att vi behöver Jesus i våra relationer. Det får tydliga uttryck och synliggörs i hur vi är mot varandra och hur vi tillsammans möter livet. (Vilket går att koppla samman lite med fredagens undervisning.) 

Vi behöver också bli uppfyllda av den helige Ande. Anden hjälper oss och är vår drivkraft till att tala rätt till varandra och att älska varandra uthålligt. 



Blir du nyfiken av vårt arbete i kyrkan så är du varmt välkommen på våra olika verksamheter.



Gud välsigne dig

Jimmy

Utvecklingssamtal i kyrkan

Förra året arbetade jag fram ett underlag som används till utvecklingssamtal för ungdomar. Jag hade funderat ett tag på vad jag själv saknade den tiden då jag var ungdom. 

Utvecklingssamtal låter kanske inte särskilt attraktivt. Men syftet är att det ska vara ett redskap för
ungdomar att våga öppna sig och få den hjälp de behöver.

Men utvecklingssamtalet är också en hjälp för oss ledare att få den feedback vi behöver för att göra arbetet ännu bättre i kyrkan.


Följande fyra områden berörs:


1. Tiden från det att du började vara med på aktiviteterna i vår kyrka fram till nu
2. Ditt personliga liv

3. Utveckling - Kyrkan
4. Utveckling - ditt personliga liv



I sista området (punkt 4) arbetar man, tillsammans med sin ledare, fram olika målsättningar för områden såsom bön, bibelläsning och sådant som man i punkt 2 (Ditt personliga liv) har skrivit om. Där tas bl.a. upp frågor som berör svagheter och problem i ens liv. 
I samma punkt får man också betygsätta sitt eget liv. 
T.ex. vilket betyg man ger sig själv när det gäller ens egna ansvar för det kristna livet såsom bön, bibelläsning och vad man väljer att göra på sin ”ensamtid”. 



Förra året gick jag och Ulrika igenom detta med våra ungdomar i hemgruppen. Ulrika med tjejerna och jag med killarna. Och det blev vad vi hade hoppats - en process för utveckling, både för ungdomarnas personliga liv men också för vårt kyrkliga arbete.



/Jimmy


Om böcker igen...

Att läsa kristna böcker är för mig väldigt viktigt. I min gymnasietid var det just genom undervisning i bokform, och en och annan kassettband -serie, som väckte hungern inom mig att vilja ha mer.

Det var startskottet som skulle komma att bli min egna personliga ”pingstväckelse”. 
Det var också den vägen som ledde till att jag och Ulrika valde Livets Ords bibelskola.
Ulf Ekmans böcker om den helige Ande, bön och församlingen var banbrytande undervisning för mig.



Under resans gång har jag kunnat läsa ur en bok och reagerat på undervisningen. 


”Sådär är inte jag van med att det uttrycks” eller

”hur kan han/hon betona det där så mycket” eller

”vad menar han/hon med det här?”



Reaktionen lär väl ändå bekräfta att man inte i naivitet sväljer allt som blir en serverat. Det kan ju i sig vara ett sundhetstecken. Men sunt är också att våga kliva utanför ens egen tradition och dess ramar och, om man vågar, åtminstone försöka förstå. 

Jag har ofta gjort den resan -att ha förstått. Men därmed inte alltid hållit med. Men har fått en bredare syn på saken. Då också en ödmjukare ton i respekt för att tolkningar är olika.



Det är viktigt att våga vilja förstå och inte bara slentrianmässigt avfärda allt som inte är i exakt linje med ens egna uppfattningar.

Från protestantiskt håll är man mycket kritisk till Katolska kyrkans syn på traditionen -att dessa har samma auktoritet som Bibeln.
Men jag har även mött i den protestantiska grenen (bl.a. hos mig själv) att traditionen ibland har haft tolkningsföreträde.

Jag kan däremot avfärda undervisning som går stick i stäv med klassisk kristen tro. Att Jesus inte skulle vara Gud etc. Men det är en annan bloggpost. 



Hur som haver.


Dessa böcker ligger (och har tyvärr legat ett tag) i högen som jag håller på att läsa:



Hemligheten med bön och Fasta, Jentezen Franklin

På väg, Göran Skytte

Eukaristin och kyrkan, Johannes Paulus II

Kyrkofromhet, Bo Giertz

Skammen och härligheten, Peter Hocken



Spännande läsning!

/Jimmy