Längtar vi verkligen efter väckelse?

Så var sommarlägret förbi.
Fem dagar (fyra nätter) fulla av liv. LIVliga ungdomar och LIVgivaren själv -Guds helige Ande som med sin närvaro, påtaglig på samlingarna, mötte ungdomar på den mötesplats de själva skapat rum för -en födelseplats där många heliga beslut föddes. Allt det Gud gör i våra liv har en födelseplats. Lägrena ger oftast bra förutsättningar för sådana födelseplatser.
Hur man skapar rum för detta i sitt liv är att man ger Gud det första och bästa. Det innebär inte sällan offer. För vissa på lägret innebär att lämna telefonen hemma (läs: hela deras kommunikationsvärld med alla kompisar) ett stort offer. Det är också en ansträngning, för alla, att både planera för lägret, betala för det och förbereda sig inför det. Men Guds princip är att när vi ger Honom, offrar åt Honom och närmar oss Honom så ger Gud tillbaka och närmar sig oss. (Jak 4:8)

Ordet "ansträng" blev lite av nyckelordet på lägret. Inte en ansträngande kristen tro. Men att man inte hamnar i en form av "restaurang-kristen" livsstil. Där man tror att ett fungerande och ett segerrikt kristet liv blir en serverat. Nej, Bibelns uppmaning lutar mer åt "sträva efter", "var ivrig", "kämpa trons goda kamp", "var noggrann", "ha blicken fäst på Jesus" osv.

Att följa Jesus innebär offer. "Det är gratis, men kostar allt" var det någon som sa. Det kostade den rike mannen hans rikedomar. Det kostade Petrus och hans bror att bryta upp med en tryggad tillvaro som fiskare. Det kostar mig att göra upp med själviskhet och självcentrering, bekvämlighet och lathet. För om jag ska följa min Herres fotspår så går dom i riktning mot att leva för andra.
Detta går tvärs emot nutidens och västvärldens superindividualistiska syn. Därför smärtar det extra hos oss som mer eller mindre omedvetet är barn av vår tid.

Vaddå hjälpa till frivilligt? Vaddå boka upp mina lördagar för att servera fika på stan? Vaddå inget fredagsmys? Vaddå inget avsnitt av CSI eller Morden i midsommer? Och hur blir det med "Så ska det låta"?
Gör det ont?
Ändå så ber vi i kyrkorna om väckelse. Vi har en romantisk syn på vad väckelse är. Är vi beredda att stänga av TV:n när "Thomas" ringer på dörren igen pga återfall i missbruket? Eller "Anna" som inte alls har en personkemi som går ihop med min, men vill träffas HELA TIDEN och prata Bibel.
Jag har hört och förstått att väckelsetider inneburit väldigt mycket ansträngningar och offer för alla troende. Hur skulle svensk kristenhet se ut om vi bytte ut alla TV-timmar (eller vad vi nu sysslar med) mot engagemang i våra lokala kyrkor? ...och sedan be och fasta för väckelse.

Så...detta är vad Kristi segertåg leder oss rätt in i. Detta är vad vi så klichéaktigt kallar för "ett segerrikt liv". Vill du inte ha detta så är det dags att förnya sitt sinne så du förstår vad som är Guds vilja (Rom 12:2). Det blir dig alltså inte serverat i form av en himmelsk kypare.

Under skrivandets stund har många pilar träffat mitt hjärta.
Jag tvekar om jag ska publicera detta, eftersom TV:n hemma hos mig är på i bakgrunden.
Fast...jag måste anstränga mig lite, var är fjärrkontrollen?
Kanske ska jag sätta mig och läsa lite barnbibel för barnen?

//Jimmy

Dagarna innan...

Hej!
Tänkte göra ett litet gäst-blogginlägg som det så fint heter. Nu är det bara 2 dagar kvar tills vi sitter i minibussarna med 24 härliga, livliga, underbara, unika ungdomar upp till vår favoritlägergård utanför Avesta.

Jimmy har varit ganska så frånvarande, faktiskt hela denna veckan....men det är något som jag känner igen inför alla läger som vi har. Ungefär 3 dagar efter lägret, är han tillbaka igen ;)
Men,jag har inga problem med att det är så, för jag vet varför det är så. Det krävs mycket tid att förbereda läger, inte minst när det gäller undervisningen som vi ser är det centrala i varför vi åker på läger.

Det första vi kommer att göra på söndag kl 17 är att vi samlar in alla mobiltelefoner. Jag tror och vet av erfarenhet att den gemenskap vi har på alla våra läger är unik, kanske just för att man inte har sin telefon. Helt plötsligt måste man vara social med varandra och inte via sms eller Facebook. En annan sak varför jag tror att gemenskapen alltid är så härlig, det är att jimmy och jag gör gruppindelningar på allt, och då menar jag verkligen allt. Matpatser, bestämda platser på samlingarna, lagen i tävlingarna, platser på resan dit, samtalspromenaderna,sovplatser....ja allt verkligen. Självklart blandar vi så mycket om möjligt. Allt för att alla ska lära känna varandra så mycket som möjligt..

Vi uppmuntrar alltid ungdomarna innan att förbereda deras hjärtan inför lägret. Att man faktiskt visar Gud att "här är jag nu, tala till mig, jag har mitt fokus på dig nu". När man har den inställningen och öppnar sitt hjärta för Gud, då tror jag också att man är mer mottaglig för Honom.

Detta läger är  vi 4 st som är svenskfödda, 11 från Burundi, 1 tysk, 1 finlandssvensk, 2 chilenare, 5 syrianer och 2 araber...(13 tjejer och 13 killar) ooooo vad jag älskar det!!

Ser framemot detta läger så mycket och är så tacksam till Gud att jag och Jimmy har förmånen att få göra detta tillsammans.
Så, jag ser framemot att åka iväg 4 dygn med min älskade man.....ja, visst ja 24 härliga, livliga, underbara, unika ungdomar också.

Vad säger bokhyllan om mig?

När jag kommer hem till någon första gången brukar jag alltid slänga ett öga på bokhyllan. Jag vet att det kan låta som att jag är en litterärt orienterad person, det är jag inte, men det är kul att se vilka böcker som läses i hemmet.

I vår bokhylla kan man ganska snabbt se vilken religion vi bekänner oss till och vilken bibelskola vi har gått. :-) Men det finns en hel del annat också. Allt från Tomas Kangers kriminalromaner och böcker om andra världskriget till Paolo Robertos "Träna en kvart om dagen" och inredningsböcker.

Det ska sägas att många av böckerna har jag inte läst ännu. Vissa böcker använder jag mer som uppslagsböcker, kanske bara läser vissa kapitel som berör något speciellt ämne. Ska erkänna också att jag någongång har köpt en bok bara för att den har ett snyggt omslag, man är ju ändå medveten om att fler kastar ögon på bokhyllor.

Men de senaste åren har jag alltid dragits med känslan av att jag vill läsa mer än vad jag gör!

Hur som haver...
Det är lägertider och 8 samlingar ska förberedas. Jag kan hämta inspiration från böcker med bakgrunder från alla möjliga sammanhang när jag förbereder en predikan. Kanske jag hittar en lapp instucken på en av sidorna i Bo Giertz bok om "Kyrkofromhet" (Svenska kyrkan). Eller så blir jag påmind om det starka vittnesbördet om polismannen som blev helad från cancer som Kathryn Kuhlman skrev om, (karismatiska rörelsen på 70-talet). Eller så hittar jag ett guldkorn, kanske en bra formulerad mening i en av böckerna som morfar gav till mig. Det är Harald Cedersjös predikotexter som är tryckta i bokform (var pastor i en baptistförsamling). Ja, ni förstår min poäng. Det finns böcker i bokhyllan från alla sammanhang. Glömde jag Stinissen eller Johannes Paulus II:s bok om Eukaristin? Men den sistämnda har jag bara tjuvkikat i än så länge.

Veckans boktips blir nog ändå den senaste från Livets Ords förlag "Hemligheten med fasta och bön". Jag har läst halva boken och håller på att idisslar för fullt.

Bless
/Jimmy

Veckan innan läger

Den här veckan är helt vigd åt att förebereda ungdomslägret som börjar nu på söndag, efter Gudstjänsten.
Under hela sommaren har man gått och bett till Gud, begrundat olika idéer och fått inspiration från alla möjliga sammanhang för det som är det viktigaste på lägret, nämligen undervisningen. Anteckingsappen på min mobil är fullmatad med massa ämnen, rubriker, bibelversar och "oneliners". Arbetet den här veckan blir att skriva ner, sortera, planera och en hel del "killing your darlings". Allt med hjäp av den hjälp vi alla troende har fått och har tillgång till, den helige Ande.
Veckan innan lägret är en period för både mig och Ulrika att be för alla lägerdeltagare. Vid ber för alla vid namn och att Gud ska förbereda deras hjärtan så som en bonde förbereder jorden före han sår. Jag tror inte på slumpen och tillfälligheter, jag tror att Gud lägger sitt fantastiska pussel. Rätt person på rätt plats i rätt tid.
Prioritet 2 är att förbereda alla aktiviteter runt omkring. Gruppsamtal, bönepromenader, personliga andakter och för att inte nämna tävlingar och lekar.

Något som också kräver noggrann planering är maten och alla "hundratals" fikapauser som ungdomarna verkar uppleva det som. Ulrika gör ett fantastiskt jobb inför alla läger vi har. Det är sällan vi har fått slänga mängder av mat som blivit över, samtidigt så ska det finnas generöst med mat. Den balansen är min fru expert på att hålla.
Det här lägret är det strax över 20 ungdomar anmälda till. Något som alltid har präglat våra läger är att alla, ALLA, måste hjälpa till. Maten, disken, städningen och andra praktiska saker hjälps alla åt med. Även där är Ulrika en snäll och sträng dirigent som gör ett makalöst jobb. Men det ska tilläggas att våra ungdomar som är med på lägret är väldigt tjänstvilliga, särskilt i köket.
Det är något med kök som bara är så ljuvligt. I köket slappnar alla av känns det som.
Ett läger gick jag och ansträngde mig i flera dagar för att hitta ett tillfälle och prata med en av killarna om en sak. Men så vid ett tillfälle -i köket, så naturligt, och så avslappnat.

Hur som haver. Nu fick ni en liten inblick i hur vi jobbar och hur den här veckan ser ut för oss, mig och Ulrika.

Guds välsignelse!