I VLT publiceras kontinuerligt ”veckans 20 – åring” och man ställer frågan: vad är det mest speciella med att fylla 20? Jag har inte fört statistik, men det är väldigt ofta svaret på den frågan är att man får gå på ”Systemet”.
En hel värld skriker att det är onormalt att inte dricka alkohol. Det finns ju inte en enda romantisk scen i en film där kärleksparet inte förtär alkohol vid restaurangbordet. Varenda TV-serie har alkohol som ett naturligt inslag, på puben efter jobbet såväl som i hemmet – ett glas, med något från baren, i vardagsrummet. I TV4 Nyhetsmorgon sitter man med innerlig glädje och provsmakar viner från alla världens hörn. Så naturligt, så självklart och så normalt.
Att använda ordet ”festa” idag är helt och hållet förknippat med alkohol. Ska du festa i helgen? (Ska du dricka alkohol?)
Här är första punkten på en lista, som kommer att uppdateras allt eftersom, på varför jag helt och hållet avstår från alkohol. Det är en lista utifrån mina personliga värderingar. Ingen statistik eller annan typ av faktamässiga uppgifter, utan rakt av från mitt hjärta.
1. Jag är inte mig själv med alkohol i kroppen.
Det går inte att komma ifrån. Om alkoholen, lite oskyldigt, får mig att le lite mer så är det ändå ett främmande gift för min kropp.
Jag vill inte ha det där avslappna leendet hos mina kompisar om alkoholen har hjälpt till. Jag vill inte känna av hur stämningen vid middagsbordet blir lättsamt om alkohol finns med i bilden. Det vänder sig i magen på mig. Jag tappar aptiten och vill helst gå ifrån.
För mig är det en flykt från den man egentligen är. Eller en falsk väg ut ur en situation.
Man fuskar till sig en trevlig stämning, men det blir ytligt.
En person jag känner mycket bra blir främmande för mig. vad hjälper en "avslappnad stämning" eller att det blir lättare till skratt om min kompis inte längre känns äkta. Men det är klart, tar jag mig själv ett glas så... MEN DET ÄR JUST DET JAG VÄGRAR! Jag vill inte in i den världen ...alls!
När jag var ungdom såg jag med sorg hur bekanta till mig helt plötsligt gjorde alkoholen till en pusselbit för att få en lyckad fest eller en trevlig middag. Den biten fanns inte ens med i pusslet perioden innan de närmade sig åldern för drickandet. Jag tror att detta botemedel mot blygsamhet, stelhet, social inkompetens osv. i själva verket är ett beroendemedel. Man ändrar liksom tillståndet i ens liv för vad som är normalt. En fest, bröllopsfest, middag som är utan servering av alkohol blir något onormalt.
/Jimmy Patring
